Den varma vinden fläktade mot min kind när jag lutade mig tillbaka i Jeepen för att njuta av utsikten över savannen. Under safarin såg vi allt från elefanter och giraffer till apor och kameleonter.
När jag satt där i Jeepen började jag tänka tillbaka på vem jag var för ett år sedan. Jag var inte samma person då som jag är nu och resan till Malawi är en av anledningarna till det. Jag är van att resa själv och under dem senaste fem åren har jag i princip bara rest själv. Det var en ny grej för mig att resa tillsammans med andra. Jag behövde anpassa mig till att dela ett rum med tre andra och ha sällskap 24/7, med enda undantaget på morgonen då jag ibland går upp en timme tidigare än nödvändigt för att få lite ensamtid samt minuterna på toalettringen. Jag vågar knappt säga något men konflikter har varit nästintill obefintliga och vi har kommit väldigt bra överens. Under resan har jag upptäckt att det funkar utmärkt om alla jobbar lite med/på att anpassa sig. Jag har blivit bättre på att ta upp och lösa problem innan de blivit konflikter, vi är ett team vilket kräver att vi måste jobba tillsammans. För min del uppkommer onödiga konflikter när jag inte ätit eller sovit tillräckligt. Min metod är därför att alltid äta och sova innan jag tar upp problem. Oftast tycker jag att problemen är oviktiga när jag ätit och sovit på saken. Jag är otroligt glad att just Emma, Rebecca och Cajsa är mina reskamrater. Vi är lyhörda och respekterar varandra. Förutom att jag har lärt mig att anpassa mig till andra lever jag mer i nuet här i Malawi. Jag kollar sällan sociala medier (dåligt internet hjälper mig med det) och har alltid någon att prata med.
Att ha 8 veckors praktik på ett sjukhus i Malawi har såklart också förändrat mig. Jag har lärt mig extremt mycket av att vara på olika avdelningar och se sjukhusvård i en helt annan kultur. Praktiken har definitivt tagit mig ett stort steg närmare den sjuksköterska jag vill bli.
Kramar Alex
0