nursesinnkhoma.blogg.se - En vecka med gråtande barn

Ny vecka betydde ny placering för mig (Cajsa) och Emma, denna gång var det Outreach som gällde. Outreach innebär att man packar en ambulans med allt för många människor för att sedan åka ut mot en by. Väl framme i byn väger, mäter, dokumenterar och vaccinerar man för fullt. Det är främst barn som vaccineras mot polio x2, stelkramp, lunginflammation, TBC, Rota-virus, mässling, hepatit och malaria. Planen med veckan var Outreach måndag-torsdag men de planerna ändrades snabbt. På måndagar är det ingen outreach då man istället har mottagning på sjukhuset där man bokstavligen vaccinerar på rad. Systemet är välorganiserat då man systematiskt går igenom vikt och noterar viktkurva innan man återigen väntar på registrering och därefter vaccinering. Innan klockan hade slagit 11.00 hade över 50 kvinnor och deras barn vaccinerats.

På tisdagen var det äntligen dags för vår första Outreach så ambulansen packades med 12 personer varav 0 hade säkerhetsbälten och begav oss ut till en närliggande byn. Systemet lades upp på samma sätt som på sjukhuset vilket även här resulterade i ett väldigt effektivt arbete. Jag fick uppgiften att dra upp alla vaccin medan Emma och en till vaccinerade för fullt.

Planen var att vi även på onsdagen skulle följa med ut till en ny by men pga av dålig kommunikation med personalen visste de inte om att vi skulle med så de åkte utan oss. Vi passade då på att smita in till Labour ward i hopp om att bevittna några förlossningar. Dock fortsatte vår otur och det förlöstes inte ett enda barn under de timmarna som vi var där. Vi fick dock bevittna ett missfall där bebisen var 4 månader gammal. När kvinnan (endast 20 år gammal) kom in hade bebisen förlöst men moderkakan satt fortfarande fast. Vi fick lära oss otroligt mycket om hur de går tillväga vid dessa tillfällen och trots ledsna miner över att inte få se några glada barn var vi nöjda ändå.

På torsdag morgon vandrade vi extra tidigt mot ambulansen för att försäkra oss om att de inte skulle åka utan oss. 1 ½ senare var det dock fortfarande ingen aktivitet runt ambulansen och vi blev till sist informerade om att det inte var någon outreach idag heller så vi sprang tillbaka till Labour ward i hopp om att det inte kunde vara två lugna dagar i rad. Och idag hade vi tur! Tre små knytten senare, 2 flickor och 1 pojke, stod vi med stora leenden på våra läppar. Totalt blev det 3 förlossningar, 2 missfall, två molar-graviditeter (vilket är otroligt ovanligt) och en placentaruptur. Gemensamt för alla förlossningar är att det är hårda tag som gäller, förbjudet att gråta och skrika samt att kvinnorna är väldigt neutralt inställda till sina nyförlösta barn. När barnet läggs upp på magen tittar inte kvinnorna ens på dom. Barnet tas ifrån kvinnan för vägning och insvepning samtidigt som kvinnan tvättas och täcks över. När man sedan lämnar barnet till kvinnan kan man inte ens skymta en leende över deras nyfödda. Jag såg endast en kvinna le över sitt barn men inte förrän flera timmar efter förlossningen. Kanske är det endast ett resultat över den utmattning som förlossningen bär med sig eller så är det den Malawiska kulturen som hindrar dom från att vara glada.

Kram // Cajsa