MENY
Hej!
Emma här! Innan vi åkte till Malawi funderade jag mycket över hur mensen hanteras här, jag gjorde lite research och kom fram till inte så jättebra. Jag såg att menskoppsprojekt genomförts och fått bra respons i bland annat Tanzania och Kenya och bestämde mig för att försöka mig på något liknande. Efter flera samtal med barnmorskor via skolan, via Instagram och via vänner, samt kontakt med olika menskoppsföretag gjorde jag en insamling via Facebook. Så det blev att 45 flowcups och 5 större Belladot-koppar kunde tas med till Malawi, men fortfarande visste jag inte mycket om hur de skulle distribueras!
Jag tänkte att jag ville göra som Lisa Gårdslund, en fantastisk kvinna som delar ut menskoppar i Nepal. Efter vår diskussion fick jag så mycket empowerment och insåg att det inte spelar så stor roll det här med att allting ska vara rätt, så länge jag drivs av hjärtat. Hon började med att varje kopp innebär ett möte mellan två kvinnor, så då gjorde jag likadant! Fem sjuksköterskor och två barnmorskor som jag jobbat med och funnit öppna för nya idéer fick testa först! En av barnmorskorna la fram förslaget att dela ut kopparna till secondary school, då school drop-outs på grund av att mensen är för svår att hantera är vanligt! Så vi gick och pratade med Esther.
Esther Latif, denna starka, kloka, respektingivande kvinna förklarar för oss att mens är något man skäms över. När en ung flicka får sin mens tas hon åt sidan av två äldre kvinnor som förklarar vad det är för något, att hon nu kan få barn om hon ligger med pojkar vilket hon borde undvika till varje pris, hur hon ska hantera blodet genom att sätta tyg mellan benen samt alla regler som följer. Bland annat uppgraderas hon nu till den vuxna toaletten, för gud förbjude om ett barn skulle se blodet och undra vad det är för något. Som kvinna är man oren när man har mens och man får inte laga mat (eller ens vara) i köket, något som hon ser som både positivt och negativt. Kvinnan får tillfälle att vila, men har hon ingen som kan laga mat åt henne får hon gå hungrig. Men hon berättar också om hur hon trotsat detta och lagat mat ändå! Coolt!
Igår tog hon med oss till skolan, och först förväntade vi oss (jag och Cajsa) ett möte med lärarna endast.. Vi hade förberett en presentation kvällen innan och packat ner alla koppar och instruktionsböcker samt en liten egengjord plast-vagina (toppen av en pet-flaska). Det visade sig dock vara den riktiga presentationen vi skulle genomföra ehh, men nu var vi redan framme och alla flickorna med rosa tröjor och blå kjolar tittade förväntasfullt på oss så då var det bara att sätta igång!
En student vi hade träffat tidigare ropade "Emma" genom fönstret och kom ut, tog min hand och ledde in mig i byggnaden. Så många flickor!! Första tanken som dyker upp i huvudet: åh gud vad jag önskade att jag hade tagit med fler koppar! Dessa 40 koppar som är kvar räcker inte långt!! Men vi har pratat om ett fortsatt samarbete redan innan och att vi lovar att skicka ner fler koppar, så Esther tyckte att alla flickor ändå skulle få höra på föreläsningen och mens och menskoppen som ett alternativ till de mensskydd de använder (tyg, dubbla underkläder, bomull).
Det tog en liten stund att få igång powerpointen... fem pojkar turades om att klättra upp i taket för att nå det enda eluttaget... Och jag behövde akut kissa, wow vilken bra tajming. Frågade en av flickorna om de hade en toalett och hon tog med mig på en rundvandring runt området. 15 år gammal med ett stort leende på läpparna. "Här är pojkarnas hus, här är lärarrummet, här är mitt klassrum och 30 tonårspojkar tittade ut på oss". När vi kom in flickornas hus, där dem bor helt själva utan sina föräldrar, träffade vi hennes kompisar som stod och tvättade. Rummen består av två våningssängar och två kvadratmeter golvyta, fyra personer bor där inne. Toaletten är ett stort rum med små bås med hål i golvet. Tänker att de svårigheter de har med sin mens här, och allting annat i livet, är bortom vad jag kan ta in och förstå. Tänker att menskoppen verkligen kan underlätta!! Om man modifierar instruktionerna litegrann. Till exempel fick jag ge fler alternativ till kokningen av menskoppen. Vatten och desinfektionstvål fungerar också. Att hälla varmt te-vatten över koppen tre gånger fungerar också.
Föreläsningen gick över förväntan bra när väl powerpointen var igång, men frågor som dök upp var "hur får den plats, den är för stor!", "gör det ont?", "kan dem försvinna in i vagina?" och "kan man röra på sig?". De blev glada att höra att jag hade en menskopp inuti mig i just denna stund!! Esther Latif svarade på alla deras frågor på chechewa, och jag tänkte att det betydde mycket för dem att en äldre kvinna kunde prata om mens på ett så lättsamt och öppet sätt. Skratten ekade i salen. Ett litet steg mot en mindre skämmig mens-period. Ett litet steg mot att förhindra school drop-outs. Ett litet steg mot fler utbildade flickor som i sig är ett litet steg mot en bättre hälsa för flickor, som i sig är ett litet steg mot ett mer jämlikt samhälle och ett mindre fattigt land. Så stor och så mycket påverkar den lilla menskoppen. Detta är bara början, nämligen. Tanken är att vi ska skicka ner menskoppar till lärarna som delar ut dem till flickorna när de får mens (och registrerar dem). Esther fortsätter forska på hur detta påverkar deras skolgång och skickar rapporten hem till oss. Kanske kan vi tillsammans med de kontakter vi skapat förändra tillvaron för alla flickor i byn till slut. Kanske kan detta spridas till fler byar?? Möjligheterna känns oändliga efter denna händelse. Tack så mycket till er som hjälpt till att göra detta möjligt, alla som donerat, alla jag pratat med och alla som sagt åt mig att fortsätta följa mina drömmar.
Men are strong but women are stronger, but together we are strongest
Varma hälsningar, Emma
0