MENY
När Alex och jag var på kirurgavdelningen och det var dags för medicinutdelning är första uppgiften att hitta alla patientjournaler (som ligger lite här och där på avdelningen trots att det ändå finns ett speciellt fack för journalerna). Denna gången hittade vi tyvärr inte journalerna och då bestämde sjuksköterskan som vi var med att vi går runt och fråga patienterna om det ska ha medicin. De flesta patienterna svarade nej förutom två som skulle ha smärtstillande (Tramadol). Då vi inte visste dosen heller eftersom det står i journalen fick patienten själv bestämma dosen. Sen gick vi vidare till ett annat rum där patienterna inte var där för tillfället och därför fick de ingen medicin. Sjuksköterskan förklarade att han inte tror patienterna ska ha medicin eftersom de inte är där. Sen gick vi vidare till avdelningen för brännskador och där ger man medicinflaskan till mamman som sen vet själv hur mycket sitt barn ska ha. Att vara sjuksköterska här känns inte så stressigt. Patientens anhöriga gör mycket av jobbet som sjuksköterskor och undersköterskor får göra i Sverige. Anhöriga får hjälpa patienten till toa, laga mat, mata patienten, tvätta patienten, helt enkelt hjälpa patienten med allt i det dagliga livet. Anhöriga sover på nätterna under patientens säng så de finns där hela tiden. På så sätt kan det vara bra för patienten då den inte känner sig ensam och får det den är van vid och underlättar vården. Men det gäller också att anhöriga förstår vårdplanen, finns tillgängliga och att de är där under hela vård tiden.
Här kommer också lite bilder från vår tid på kirurgen och operation.
Varma hälsningar/ Rebecca
0